Parallellsamhället som är nödvändigt för mänsklighetens överlevnad.

Bisamhället – en nanovärld.

Det vilar ett tungt ansvar på oss moderna människor att ta sig tiden an, att lära om den fantastiska värld som existerar i en bikupa. I princip kan man kalla det en nano-värld där varje arbetsbi genomgår en skolning innan de genom sin utbildning gjorts redo att vidga sina vyer utanför kupan.

Biet har fem ögon och exceptionell lukt. Varje kupa har sin egen doft och vägleder bina när de kommer in för landning på flustret, landningsbanan, med sin dyrbara last av nektar som skall bearbetas och bli honung. På bakbenen har de ”kassar” med pollen som bl a skall bli till föda för larverna. De vägleds också av en inbyggd radar som ingen mänsklig vetenskap ännu kunnat dissikera och förklara.

När larven kläcks får den enklare sysslor som städning i bikupan för att senare klättra i graderna och under så kort tid som tre veckor bli fullskolade nektarsamlare. Under dessa tre veckor har det genomgått hård träning som förberedelse för livet som flygare, samlare och pollinerare. De kan stoltsera med examen i bearbetning av nektar, ”bagare” av pollen till pollenbröd, vakthållning, byggkonstruktion, betjäna drottningen, passa larver m m. Efter avlagd kup-examen går de unga arbetsbina in i vuxenvärlden och skall ut i det verkliga arbetet. Först blir det kortare orienterings-turer och ofta kan dessa unga bin ses dansa i eftermiddagssolen strax utanför kupan. Biet utför också dansritualer inne kupan för att kommunicera och berätta om bra s k drag-växter och dess lokalisering.

Biet kan liknas vid människan, vilka efter genomgången utbildning börjar sin karriär i arbetslivet, men dock med skillnaden att ett arbetsbi aldrig får lyxen att pensionera sig, utan arbetar de facto ihjäl sig.

De sköra, fragila och genomskinliga vingarna slits till slut ut och biet dör oftast genom att falla till marken ute på ett arbetspass. Vilken fokusering dessa underbara steklar har inneboende i sin fysiska gestaltning! De viker aldrig från sin uppgift och är ståndaktiga ända till slutet. Man får hoppas att de haft någon glädje under sin korta livstid. Förhoppningsvis när de dansat i vild glädje, efter att ha hittat något särskilt område med bra och riklig nektartillgång, i syfte att vägleda sina medsystrar för att fylla på förråden? Kanske gläds de åt stora nektarförråd i en blommande lind eller ute på ett vitklöverfält?

Arbetsbina dör även efter att ha stuckit en människa då deras gadd har hullingar som fäster sig i huden och trasar sönder biets bakdel efter ett sting, när de flyger iväg.

I bikupan finns också drönare vars syfte endast består i att befrukta drottningen. De dör omedelbart efter parning eftersom deras parningsgadd blir kvar i drottningen för att säkerställa parningen. De som inte möter detta öde motas ut ur kupan på hösten av övervintrande arbetsbin och dör följdaktligen av kyla och svält.

Drottningen arbetar oförtrutet att lägga ägg under hela den varma säsongen och kan leva upp till 4-5 år. Klarar hon inte sin uppgift tillfredställande för samhällets överlevnad kan bina skapa en ny drottning som ersätter den gamla. Hon paras endast en gång och lägger ibland flera tusen ägg om dagen för att bibehålla återväxten i bisamhället.

Värmen styr alltid binas produktion av honung. De ger sig helst inte ut och jobbar i temperaturer under 15 grader då nektar inte stiger i växterna vid kallare temperaturer. Under regniga och kyliga somrar sker alltid lägre honungsproduktion vilken vanligtvis ligger runt 30-35 kg per kupa beroende på växter och temperaturer. Under vinterhalvåret sitter de i ett klot för att hålla värmen och överleva kylan.

Smaken på honungen avgörs av vilka dragväxter biet besökt. Färgen kan också variera. Det tar ett arbetsbi nästan en vecka att samla in nektar för ett gram honung och därför uppmanas alla att inta honung med största respekt och akting med tanke på alla besök biet får göra hos tusentals blommor, för denna ringa produktion.

Utan det otroligt lojala honungssamlande biet sker heller ingen pollinering ute i nturen och vi kan alltså inte överleva om vi inte hjälper till att odla bin och sprida kunskap om deras så otroligt viktiga roll i ekosystemet.

Bikupan är, förblir och har alltid varit det parallellsamhälle vi måste värna och vårda för vårt eget och vårt lands bästa.

Biet människans bästa vän.png

Den som vill lära mer kan förkovra sig här: Allt om biodling

En reaktion på ”Parallellsamhället som är nödvändigt för mänsklighetens överlevnad.

  1. Pingback: Biodling – prepper

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s